Jag tänkte prata om refuseringar. Igen. Ämnet kan aldrig bli uttjatat. Som aspirant vill man veta och man vill ha någon att fråga. Fråga mig, jag har varit med om det mesta.
Alla får refuseringar. Hopplöst trist, men samtidigt fick jag en ny spark i baken för varje refus som trillade in. Jag får fortfarande refuseringar. Visserligen ofta i positiv anda, att jag får återkomma med mer manus, refuseringar med tips och frågeställningar och så vidare. Men jag har också bombats med Tack, men nej tack, vi har läst med intresse och lycka till på annat förlag.
Vad man ska komma ihåg är att förlagen får in massvis med obeställda manus. Vissa förlag kan få några tusen per år. På detta har förlaget sina tidigare författare att ta hand om, författare som precis utmärkt sig som de ger den där utvecklade refuseringen till, manus som de bearbetar och så vidare.
Jag kan inte ge annat tips än att inte ge upp. Det här är en väg man måste vandra. Just nu sitter jag och skriver om en hel roman. Samma innehåll, men jag ändrar tonen i manuset. Detta på grund av refuseringar.
Skriv på och var dig själv. Ödmjukhet tror jag är en bra egenskap.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar